konsten att bli vuxen
Barn är nånting jag tänker på varje dag. Så fort jag ser ett barn kan jag inte låta bli att le. Så fort jag går förbi en leksaksaffär kan jag inte låta bli att stanna och kolla lite. Så fort jag får chansen sitter jag och kollar på barnkläder på internet. Så fort jag är på någon sportaffär kan jag inte låta bli att gå fram och pilla på dom små nike skorna eller dom minimala conversen, det har till och med gått så långt att jag flera gånger har tänkt att köpa sakerna och spara dom tills jag får barn.
Innan jag lägger mig och sover tänker jag väldigt mycket och i dom flesta fall leder tankarna till barn och mammarollen. Hur hade jag varit som mamma? Hade jag varit bra? Hade jag varit för överbeskyddande?
Jag tror att jag hade varit en bra mamma, Jag hoppas att jag hade varit en bra mamma. Eller rättare sagt kommer att bli en bra mamma. Jag kommer att göra allt för mitt barn och jag kommer värdera min familj framför allting annat.
Ibland önskar jag att jag kunde snabbspola dom närmsta tre åren i mitt liv. Snabbt få klart min utbildning och skaffa mig ett bra jobb och en stor fin ljus lägenhet. Jag längtar efter att få ha mitt eget hem, handla, planera, tvätta, städa och dela min vardag med någon och sakta men säkert bygga upp en familj.
Jag har hittat killen som jag vill bilda familj med, en kille som kommer vara en underbar pappa och en sak är säkert, jag kommer att vara så jävla stolt över mitt barn oavsett hur det ser ut eller hur det mår!
